Mathantverks Safari!
Idag ville vi i familjen lite olika saker. Tjejerna och då speciellt Estelle ville till sin favoritbutik, Kawaii shop i Göteborg. Jag ville åka och prova lite äkta matpassion på olika gårdar och mejerier i trakten. Jag ringde min mor och frågade om hon ville följa med på mat turen och hon valde bort Lions loppmarknad till förmån för att följa med mej. Barnen och frugan åkte till Göteborg. Jag och mor åkte till Varatrakten.
Mor och son förväntansfulla inför dagens händelser.
Det som fascinerar mej mest efter en sådan här dag, är att det finns så många skickliga, passionerade matkonstnärer i vår närhet. Man behöver inte bege sig till Kullahalvön eller Österlen för att uppleva äkta matpassion, den finns på närmare håll. Jag gillar idén med att öppna upp de småskaliga gårdsbutikerna och mejerierna under en helg och bjuda in människor att besöka dem. Idén är ju inte ny, men det växer och frodas i och med människors starkt ökade intresse för närproducerat och ekologiskt. Intresset för äkta mat har helt enkelt och naturligt blivit viktigt. När jag nu pratar om bra mat, vill jag inspirera dej kära läsare att prova en ganska ny företeelse som jag stiftat bekantskap med. Jag talar om underbara tidningen Äkta mat.
Adelsåsens Kalkon
Efter en kort genomgång över vilka begivenheter som var mest intressanta för mej och min mor satte vi sikte mot vårt första stopp för dagen, Adelsåsens Kalkon i Stora Levene. Byn var större än vi förväntat oss med stor skola och en Arena för evenemang. Storleken på Adelsåsen var kanske mindre än vi förväntat oss, och först undrade vi om vi kommit rätt, men så stod en man med en liten bricka i handen och bjöd oss att prova egen tillverkade korvar. Korvarna föll oss i smaken och vi köpte 2 olika sorter. En av korvarna var så populär att den vunnit pris och även blivit nominerad i en rikstäckande korvtävling, vilket ägarna med rätta var stolta över.
Sivans Osthandel
Efter besöket hos Adelsåsen, rullade bilen vidare mot Sivans Osthandel vilket visade sig bli dagens höjdpunkt för oss. Inte minst för mej, som även gillar byggnader och inredningsdesign.
Sivans Ost hade sina lokaler i en cool gammal barack som tidigare tillhört försvaret. Hela anläggningen låg inom ett inhägnat område, men det var inget som störde utan det vara bara en kul detalj. En anställd som jag pratade med berättade att det till och med finns ett stort skyddsrum i berget bakom lokalen som dom försökt få tillstånd att använda till att lagra ostarna, vilket tyvärr hälsovårdsmyndigheterna satt stopp för. Men man vet ju inte i framtiden. Lokalen var delad i två där det första rummet man kom in i var ruffigare inredd med inspiration från industridesign. I detta rum kunde man fika och äta lite enklare rätter. Man kunde även abonnera lokalen till slutna sällskap och då hade Sivan tillstånd att servera alkohol.
Det inre rummet hyste butiken där man kunde hitta mycket spännande produkter med Sivans eget sigill. Hon tillverkar speciell choklad, mjuk och hårt bröd, samt kex. Även en del spännande marmelader, sylt och saft såldes som var producerade i närområdet. Sivan tillverkar inga egna ostar utan hennes passion ligger i att lagra dem på ett trevligt sätt. Vi fick berättat för oss om hur Sivan åker runt hos Mejerierna i trakten, bland annat Gäsene och provar ny ystade ostar för att välja ut de allra bästa som hon skall lagra. Det är endast de allra mest lyckade ostarna som lämpar sig till lagring och det är väldigt svårt att i förväg veta resultatet, det får man prova och smaka sig fram. De som inte uppnår hög kvalitet säljs som billigare ostar utan lagring. Och dyrgriparna kniper Sivan och ger dem ytterligare kärlek i omkring 2 års tid. Vi provade och köpte en 21 månaders prästost som verkligen var suveränt balanserad och rund i smaken. Men det är inte bara vi som gillar Sivans ost. Bland andra så har Mattias Dahlgren upptäckt och köper Sivans ost till sina restauranger i Stockholm. Även flera restauranger i Göteborg har osten.
Det är nästan lite generande att vi inte kände till Sivans Ost innan besöket. Svärfar kommenterade självklart en bild som jag lagt på Facebook under dagen att dom besökt Sivans, men varför berättade dom då inte om stället? De borde förstått att vi skulle gilla det. Felet med Sivans för vår del, är att det ligger så nära Alingsås. Vi letar alltid längre bort när vi letar matupplevelser. Skåne och Italien är ofta i våra gastronomiska tankar – men det är dax att tänka om – gräset är inte nödvändigtvis grönare på andra sidan. Ursäkta vår okunskap Sivan.
Levene gamla prästgård
Efter besöket hos Sivans började det kurra lite i magen och vi visste från vår research under morgonen att Levene gamla prästgård skulle servera sopplunch. Vi kom till ett charmigt gammalt hus med fina tapeter och vacker öppen spis. Sopplunchen bestod av grödor och mejeriprodukter från trakten och serverades också med bacon från en närliggande gård. Brödet var ett mörkt saftigt bröd, men receptet var strikt hemligt. Lunchen avslutades med en kaffe och bondkaka.
På den öppna spisen var det målat en vacker dikt.
Mossängens gård
Efter lunchen bar det iväg till Mossängens gård som har en liten gårdsbutik som under sommaren var öppen några dagar i veckan men under resten av året endast 1 eftermiddag i veckan. Utanför gårdsbutiken står Kerstin Lundgren och säljer bland annat potatis. Hon hör inte till gården utan bor på ett annat ställe i bygden. Hon imponerar på oss med att berätta att hon sätter ca 130 (!) olika sorters potatis. Men det är i mycket liten skala, berättar hon också.
En av Kerstins potatissorter som jag inte minns namnet på. Hur kan hon hålla reda på alla 130 sorter?
Det unika med denna gård är enligt min mening, deras ekologiska KRAV-märkta honung som vi självklart köpte med oss. Honung är så gott och nyttigt – någon seriös biodlare har hävdat att om man som pollenallergiker tar en tesked honung varje morgon året om så slipper man symptomen helt. Jag tycker det låter trovärdigt – men jag har tyvärr aldrig provat själv, trots min pollenallergi. Hunung är också bra som ersättare för glykossirap i exempelvis glass, lärde Mäjen mej när vi efter besöket på Mossängen, åkte till hennes glasscafé.
Mäjens glass och maräng
– ”Ja- om man vill göra bra glass utan konstigheter så är honung en bra ersättare för glykossirap som inte är en ren produkt”. Det är en fröjd att prata och diskutera glass med Mäjen som egentligen heter Märit. – ”Jag kunde inte säga Märit som barn, så det blev istället Mäjen och det har hållt i sig”. Märit vill göra glass på samma sätt som jag – med lokalproducerade, gärna ekologiska, rena produkter utan tillsatser. Vi står och pratar om vidriga sörjor med fler E-nummer än riktiga ingredienser som säljs i matvarubutiker under varunamnet ”glass”. Vi pratar om grävande journalistik i form av Mats-Eric Nilssons ”Den hemlige kocken” som gör var och en av oss som engagerar sig, mörkrädda och arga. Men vi avslutar ändå konversationen med insikten att vi alla får lära oss att landa i verkligheten och i den mån vi kan, välja bra produkter och laga mat från grunden. Mat skall vara passion – inget man som kemist jobbar med på ett laboratorium. Där är vi lika.
Jag berättar med lite stolthet om min Glassbar som jag bjudit in till under sommaren och vi diskuterar nya smaker och hur dom tillverkar glassen. Jag är speciellt imponerad av kombon choklad & rosmarin som vi provar. Det är verkligen smaker som gifter sig – det påminner mej lite om lavendel i smaken, men det är en högst personlig förnimmelse, min mor kände den inte. Vi provar även tre andra smaker där äpple & kanel också snabbt blir en favorit. Äpple och kanel är ju en klassiskt kombination som många provat. Jag vill med glädje ge Märit högsta betyg för hennes variant som innehöll små bitar av äpple vilket gjorde den spännande och inte riktigt len utan med en lite annan angenäm textur i munnen. Complimenti!
Jag nämnde tidigt i detta inlägg att Sivans ost var höjdpunkten på dagen. Jag vill nog påstå att besöket hos Märit var i ungefär samma klass. Min nyfödda passion för att tillverka glass, gjorde besöket extra spännande och jag kände i hela kroppen att jag bara ville vara med bakom kulisserna en kväll och tillverka glass.
Så var det dax att åka hem. Jag och mor åkte hem via Vårgårda och köpte lite hämtmat i form av Sushi som förövrigt var premiär för min kära mor. Men mat är spännande och mamma satte tänderna i de olika sushibitarna, med viss skeptism. Dock var premiären lyckad. Hon gillade allt, förutom den starka vasabin och den inlagda ingefäran – 2 ingredienser som i alla fall jag inte kan vara utan till suchi. Sayonara!
joachim hollander 
Underbar sammanfattning av det intresse som står dig närmast. Man blev riktigt sugen på att provsmaka många av de saker som du beskriver. Du har verkligen tagit upp kampen mot matindustrin som producerar så mycket dynga.
Kul att du är inne och läser – och kul att du kommenterar. Ha en bra matvecka 🙂