Lendahls musikförskola
Jag brukar aldrig skriva inlägg om mitt arbete. Jag gör det av respekt för familjerna och kollegorna jag arbetar med. Jag vill inte öppet (och får inte heller) och utan censur lägga ut saker om jobbet. Men jag gör det inte heller för att min blogg inte har den inriktningen utan snarare handlar om min privata sfär och ofta kopplat till min passion för olika saker i livet.
Nu känner jag ändå att jag vill skriva av mej angående de första veckorna på jobbet i höst som känns så där riktigt härliga. Jag har fått två nya kollegor samt fyra nya ansvarsbarn som jag precis håller på att inskola. Det känns så där otroligt gott och jag känner mej så viktig i deras små liv. Mitt jobb är det bästa och viktigaste som finns. Visst är det skönt att känna så.
Fokus de senaste åren på förskolan har handlat mycket om kunskaper – att väva in matte och svenska i våra lekar, sångstunder och andra aktiviteter. Visst känns det viktigt, men jag har ganska länge känt att fokuset på detta har medfört att den viktiga nära kontakten med barnen och leken har kommit lite i skymundan. Det senaste året har dock ledningen prioriterat tankar kring bland annat den superviktiga anknytningen i förskolan – alltså, vikten i att vara närvarande i vardagen med barnen. Vi har läst litteratur och diskuterat i arbetslaget. Vi är alla med på samma tåg och har samma grundläggande tankar kring barnen. Det känns jättegott.
Känner jag att det känns gott – då gör jag ett gott jobb, det går hand i hand. Tack kära kollegor för att jag har Er – det är tillsammans vi är ett så bra team 🙂 Tack föräldrar för att Ni tror på oss!
joachim hollander 