En flugskit på kartan!

Det finns en liten ögrupp utanför Roms kust. Visste du inte om att det fanns, skulle du inte hitta den. Den största ön i ögruppen är mindre än en mil från norr till söder. Den smalaste delen på ön är inte bredare än ca 400 meter. Ögruppen heter Le Pontine L’isole och består av 6 öar varav 2 är bebodda. Den övre kartan visar stora delar av landet – där ser du knappast Ponza. Den nedre är förstorad – där står Ponza utskrivet mitt i havet mellan Roma och Napoli.

Hit åkte vi på semester med familjen och min fru Eva-Lenas kusin Annika med familj. Vi hade redan tidigt i våras bokat boende på ön genom Monika Jörgensen på Costiera Travel som tidigare hjälpt oss med boende på Amalfikusten. Tack Monika för ditt tålamod och dina alltid så värdefulla råd. Grazie mille! Dagen vi anlände till Italien med flyg bodde vi en natt på hotell i Anzio eftersom vi inte skulle få boendet på Ponza förrän dagen efter. När vi checkat in på hotellet fixade jag och Peter biljetter till båten och kollade tidtabell för bussar som skulle ta oss till hamnen dagen efter. Allt var fint planerat, men när vi dagen efter checkat ut och stod och väntade på bussen till hamnen, så blev vi mer och mer stressade eftersom bussen inte kom i tid. Till slut sprang jag tillbaka på hotellet och bokade taxi – då kom bussen. Stressade men lättade kom vi i tid ner till hamnen och kunde i lugn och ro äntra båten som tog oss till Ponza på 1 timme och 40 minuter.

 

 Vi närmar oss Ponza och här är en liten bildkavalkad från det som mötte oss den första dagen på Ponza.

Huset vi hyrde låg i den övre delen av byn med härlig utsikt över hamnen och havet.

 Sol, bad och härliga stränder…

Vi visste redan när vi åkte till Ponza att stränderna var lätträknade. Det fanns dock klickbad och spännande och härliga grottor som vi såg fram emot att snorkla in i. De 2 stränder som vi ändå besökte var Il Frontone och Cala Feola. 2 härliga stränder med väldigt olika karaktär. Frontone var en lång och härlig strand av mjuka småsten. För att komma till denna stranden måste man åka badbåt. Längst bort av stranden fanns ett mysigt barhäng och restaurang. Cala Feola var mindre och låg en en svacka mellan bergen och bestod av sand. För att komma dit tog man lokalbussen.

Il Frontone

Andra dagen på Ponza besökte vi stranden Il Frontone för första gången. Jag och Peter ville gå på uttäcksfärd uppåt bergen, medan resten av gänget slappade på stranden. När vi kom upp på berget och tittade ut över havet och stranden, såg vi något konstigt på botten av havet omkring 50 meter ut från stranden. Det var ljusblå prickar som bildade en cirkel med en diameter på 15-20 meter. Tankarna for iväg och vi fick associationer som exempelvis landningsplats för ufon. Så här såg det ut:  Vi kunde inte släppa tanken på vad det var för något, så när vi en timme senare var nere på stranden tog vi på oss våra cyklop och snorklade ut för att ta reda på vad det var. Vi närmade oss platsen med ansiktena riktade mot botten, snart såg vi de ljusa fälten skymta framför oss och när vi närmade oss dem såg vi att det var fantastiska fotografier som var monterade nere på botten. Det var en otroligt magisk känsla jag fick i kroppen som närmast kan beskrivas av känslan i filmen Avatar.  En konstutställning på havets botten – det var något så nytt och spännande att vi blev helt tagna.

Det var en otroligt magisk känsla jag fick i kroppen som närmast kan beskrivas av känslan i filmen Avatar.

 

Cala Feola

 

Giro a Palmarola!

En dag tog vi en heldagsutflykt med en liten utflyktsbåt runt ön och även till grannön Palmarola som visade sig vara jättespännande med fantastiska naturupplevelser och härliga dopp i azurblått hav samt än mer spännande grottor än huvudön. På Palmarola fanns 1 restaurang och något rum att hyra, men den var endast bebodd under sommaren.

Vid 17:30 när vi kom iland efter utflykten började vi fundera kring kvällens middag som vi skulle äta i vårt hus. Tidigare hade vi pratat om att grilla och alla kände att idag var en perfekt dag för grillning. Men vad skulle vi grilla – och förresten, vad var det för uppståndelse där längre fram på hamnpromenaden alldeles vid fiskaffären? Vi gick nyfikna dit och fick bevittna en leverans till fiskaffären av dagens fångst – Svärdfisk. Det var många som var nyfikna och uppspelta kring detta skådespel och vi kände att vi fick låta arbetet har sin gång och gick istället att köpa grillkol, drycker och allt annat vi skulle ha till middagen. Efter 15 minuter var vi tillbaka och köpte 2 gigantiska svärdfiskkotletter. Middagen bestod förutom fisken av grillat kött och salsiccia samt patatine fritte och en härlig sallad.

 

Granne med vårt hus låg en liten vingård som producerade ca 8000 klaskor vin per år.  Jag hade redan innan avresa forskat lite kring vingårdar och funnit att det fanns ett par vingårdar som producerade och sålde. Inte kunde jag väl då drömma om att vi skulle bo granne med den. Jag kontaktade Luciana på vingården och hon var så vänlig att vi fick komma på prova vingårdens vin redan samma kväll. Dom producerade mest vita viner, för att det var det som var mest gångbart. Men de producerade även Rosé och Rött. Vi gillade mest de senare och köpte 2 flaskor vardera som vi senare paketerade varsamt i vårt incheckade bagage. Luciana och hennes man berättade sin livshistoria och vi fick prova vinet med härlig utsikt över hamnen. De berättade bland annat att de mesta av deras gamla vinrankor växte på andra sidan ön och dit gick ingen väg. De skördade klasarna måste fraktas på åsnor över berget innan det kunde pressas och lagras på rostfria tankar. Ett hårt arbete sa dom med ett pust. Migliaccio lagrar inte sina viner på ekfat, utan de skall drickas unga. I framtiden kanske dom testar att lagra någon del av skörden på ekfat. Druvorna de använder är klassiska druvsorter från Campania (Amalfikusten). Paret bor förövrigt i Neapel under stora delar av året, vingården är endast en hobby som dom inte kan leva på. Lite oro uttryckte dom inför framtiden, eftersom deras barn inte hade intresse av att driva vingården vidare. Vill du läsa mer om gården, klicka här.

 

Sista kvällen på Ponza festar jag och Alexander till det med grillade räkor. Mums!

 

 

 Roma – den eviga staden

Efter en vecka på Ponza var det dax att avrunda semestern i Rom, den eviga staden. Vistelsen i Rom blev en riktigt angenäm upplevelse och ingen bastuupplevelse som jag fruktat innan avresa. Vi hade otrolig tur med vädret. Inte alltför varmt och dagen vi planerade att se Colloseum från utsidan, visade sig bli lite disig och med en del stackmoln, vilket resulterade i att vi bestämde oss för att gå in. Upplevelsen kan inte beskrivas i ord utan måste upplevas på plats. Ett substitut skulle vara att se filmen Gladiator – det ska vi göra nu i efterhand. Barnen var jätteintresserade och funderade mycket kring hur det var på den tiden när det var gladiatorspel på arenan. Spännande och skrämmande historia.

Vi vandrade även runt i staden, såg Forum Romanum och andra monument. Vi vuxna var klart överens om att vi behövde mer tid – Rom är en helt underbar stad att vandra runt i och uppleva vackra byggnader. Det är ett stort museum hela Rom med vackra byggnader och piazzor. En stor besvikelse var dock att både spanska trappan och Fontana di Trevi renoverades vilket i fontänens fall skulle ta 18 månader. Ett skäl till att resa tillbaka. Till några i sällskapets stora förtjusning fanns det också en hel  del spännande butiker.

Hotellet vi bodde på var en liten pärla i utkanten av Rom. Man kunde ta sig in till centrala Rom på mindre än 30 minuter. Den enda lilla lustigheten med hotellet var faktumet att man måste ha på sig badmössa i poolen – men det skapade en hel del skratt i gänget 🙂

Rom – dag 1

 

Rom – dag 2

 

Tillbaka hemma efter en underbart härlig resa med gott ressällskap. Kunde inte drömma om en bättre semester. Tack härliga familjen Nyström 🙂