Tvångstankar, depression och tristess…
På vägen hem från jobbet idag, stötte jag på en mycket god vän som jag känt i över 20 år. Vi stannade och pratade i 10 minuter om livet och dess nycker. Om jobb och engagemang, om fritid och livskvalité. Hon uttryckte lite sorg i att mannen jobbar för mycket – men var ändå nöjd med livet. – Men du! sa hon till mej. – Ditt liv är väl fantastiskt! – Jag ser alla inlägg du gör på Facebook och instagram om ett bra liv.
Det samtalet gjorde att jag kände för att skriva av mej lite. Om någon där ute är intresserad och läser – så är detta till dej – men också för mej själv som en liten reflexion i vardagen.
Tid för reflexion i vardagen känner jag är otroligt viktig. Att vi inte bara ”kör på” utan att reflektera över varför vi gör som vi gör. Jag upplever att allt för många idag inte finner tid för detta eller tar sig tiden. Själv har jag lyxen att ha mycket tid för detta. Jag har gjort ett aktivt val redan för många år sedan – jag vill inte jobba bort mitt liv. Jobb i lagom dos är bäst för mej. Jag vill också jobba med något som jag känner är viktigt, som förskollärare – barnen, Sveriges framtid.
Många har kallat mej livsnjutare och levnadskonstnär. Det är ord med positiv klang för mej och jag blir glad när människor ser mej på detta sätt. Men det finns också tunga stunder i ett liv – mitt liv har nog mycket av detta – minst lika mycket som ditt. Jag sa till vännen idag att jag inte vill dela med mej av mina svackor, orosmoment och annat negativt i livet, på detta offentliga sätt. Om jag känner att jag vill prata av mej, så söker jag upp personer som jag känner kan stödja mej på bästa sätt i de olika situationerna. Jag vill via min blogg skriva av mej av de fina stunderna i livet, då jag mår som allra bäst. Som igår eftermiddag när jag satt i eftermiddagssolen och läste en ny kokbok från den mest fantastiska kuststräcka som finns, Costiera Amalfitana, Italien. Då går jag igång – jag njuter fullt ut. Jag sätter då även på bra musik i form av en Frank Sinatra låt som bara kom till mej i denna stund – strofen ”Heaven, I´m in heaven” från låten Cheak to cheak, känns så självklar.
Det är vår i luften – jag super in SOLEN – som jag älskar så mycket. D-vitaminerna laddas på – och min vinterdepression arbetas så sakta bort. Jag känner energin återkomma, ljuset, kärleken, livet. Jag lever tyvärr endast delar av året – den perioden börjar NU. Jag är så lycklig. Livet går upp och ner!
Jag delar med mej av en bild på en ny plats, Ponza som vi skall besöka i sommaren med familjen och Eva-Lenas kusin med familj. Det ser jag fram emot. Ti amo la vita!
joachim hollander 