Bloggande – Instagrammande och facebook!
Hej på mej! – och Er som är genuint intresserade av att läsa lite om mej och vad som händer i mitt liv. Jag är för tillfället urtrött på mej själv och hur jag har dragits in i ekorrhjulet av bloggande, instagrammande och följande av facebook. Det stressar mej – och vad är det jag läser. Det mesta helt ointressant faktiskt – det är som att gå in på facebook och zappa mellan olika kanaler på TV:n som alla är lika trista och meningslösa. Jag slutar (i alla fall för tillfället) att dela mina inlägg på facebook. Det stressar faktiskt mej att skriva när jag egentligen inte har tid och lust. Och så stressar det mej att jag vill ha kommentarer och gillande – ganska urdumt känns det för tillfället. Vad söker jag – bekräftelse? Kanske.
Varför jag skriver är egentligen mest för att sortera mitt liv – egentligen behöver jag inte ens dela det med dej. Visst, om du är genuint intresserad av mej som person och kanske känner mej på avstånd och vill ha lite uppdateringar vad som händer. Då är du självklart välkommen. Men att dela mej mej av mitt liv med människor som jag endast känner på avstånd känns inte viktigt. Jag vill att bloggen skall bli så som det var tänkt från början – en dagbok och inte ett sätt att sprida ”budskapet”.
Jag är dessutom övertygad om att vi stressar varandra med vackra, fina, inlägg om det perfekta livet och om semesterresor man egentligen inte har råd med. Vi lever i en underlig tid där alla verkligen vill vara perfekta med perfekta hem, perfekta barn och tjäna orimligt mycket pengar. Jag vill visserligen också vara ”perfekt” och leva och njuta – jag är en livsnjutare. Och i det ingår för mej god mat, ett vackert hem och härliga resor. Jag vill inte dela med mej av de tyngsta stunderna med djupa, ibland deprimerade tankar och idéer i familjen. Därför blir det väl ofta ganska glättigt och kan uppfattas som att man vill glänsa.
Så kom in på besök och se vad som händer i familjen – som för mej är LÅNGT mycket viktigare än att tjäna stora pengar=jobba mycket. Jag kommer även i framtiden dela med mej av glada, lätta, ibland glamorösa resor, inredningstankar, snobbiga mat och vin upplevelser och husprojekt. Men i grunden är det Estelle, Céleste och Eva-Lena som är de viktigaste för mej i mitt liv. Mår dom bra – är jag den lyckligaste mannen på jorden.
joachim hollander 
Detta inlägg är ärligt och härligt och jag förstår vad du menar! Visst lever vi i ett media samhälle som nästan får en till att bli stressad. Man skall vara perfekt, ha perfekta barn, städat hem och vara riktigt lycklig varje dag. Och ibland känner man sig verkligen så!! Och ibland så är man jätte trött, speciellt denna tiden på året då det är mörkt och kallt. Och denna tiden på året så laddas inte våra batterier lika bra som på sommaren då det är ljust och varmt, dagarna blir längre och vi får några timmar till på dygnen. Jag har ju bloggat i några år så jag vet vad du talar om. Jag gillar livet, jag gillar vackra saker, resor, god mat, fina vänner mm och gillar också att dela med mig av allt bra i livet allt från recept till resmål som är värt att besöka. Det är kul att inspirera och dela med sig. Men ibland så tar det mer än vad man ger att blogga och vara så uppdaterad hela tiden. Och jag tycker det är RIKTIGT sunt av dig att faktiskt känna efter och inte bara köra på. Jag är just inne i samma period som du just nu. Jag är trött och jag vill bara kura i hop mig med mina nära och kära vilket är familjen och nära vänner. Allt går i perioder. Och just nu så bloggar jag inte häller så mycket. Lägger ut ett inlägg när jag har lust ♥ Ibland tror jag att vi människor har aldrig varit så ensamma som vi är nu, fast vi känner mer människor nu än vad man gjorde förr i tiden. Men det är mycket tid vid Facebook, Instagram mm.
Det jag vill säga är att detta inlägg känns så ärligt och härligt och jag känner precis som du just nu. Samt att det är sunt av dig att ta upp detta samhällsproblem. För det är nästan ett samhällsproblem som håller på att växa fram bland våra yngre tror jag! Och jag själv dras in i detta ibland känner jag. Ibland vill jag verkligen blogga för det är så himla kul!!! Men ibland så känns det nästan som ett måste, jag som har bloggat länge kan få mail av läsare som undrar varför jag inte lagt ut något inlägg på några dar?!. Ja, då känner jag mig som att jag sviker mina läsare. Men då kan man ju undra varför jag bloggar? Det är som du skriver för mig själv, familj och nära vänner och sedan är det ju kul att andra gillar att läsa och titta på mina bilder. Men det kan lätt balla ur liksom. För min del så är det bilder som jag brinner för. Jag och min Canon 550D är rätt vilda tillsammans och det är kul att dela med sig av bilder ♥ Men det gäller att lyssna på sig själv och känna en balans. Och sedan sommaren 2013 så har jag jobbat hårt med detta. Och jag jobbar fortfarande med det. Jag startar inte datorn vissa dar mm. Och det är skönt. Det gäller att närvara här och nu med dom människor som finns bland oss och som betyder mycket för oss ♥♥♥
Hahaha nu gick jag igång igen:)! Ja, bra inlägg Jocke. Den berör ♥♥♥
Vi får höras av nu i dagarna och förbereda vår lamm middag hemma hos oss nästa helg. Skall bli super kul att träffas och laga mat och dricka vin.
Stora kramar CC
TACK för ditt inlägg och ditt intresse – känns så härligt, det du skriver. Jag får upp bilden av vår helt fantastiska helg tillsammans i Arild i höstas…det händer mycket i livet, men den helgen var för mej personligen den BÄSTA på hela förra året – det kan ju dock kännas lite lustigt, när jag säger att min familj är det viktigaste och inte ens barnen var med 😉 Men den känslan av att vara på samma plan som vi var den helgen kändes så himla varm i hjärtat. Och nu skall vi se fram emot helgen med barnen och sen är det dax för Passion för mat – det ser jag (vi) också mycket fram emot. Har du receptidéer för lammet? Annars fann vi en spännande gryta i senaste Lantliv – kanske kan vara något. Men Ni kan styra det lite…
Synd att du inte var här, så att jag kunde krama om dej. Närhet och vänskap är så fint 🙂
Hej min sköna vän!
Jag kan helt skriva under på att den helgen var helt magisk! Det var så himla enkelt och härligt. Det var en känsla som är svår att beskriva. Ibland behöver inte hela familjen vara med när det händer, men det tillför ändå saker under den helgen som gav/ger hela familjen ♥ Jag sa det till Eva här om dagen när jag talade med henne i telefonen. – Minns du när det skulle fotas över gården nere på vingården, då tar han ut sin traktor och sätter sin äldsta dotter i grävskopan och skickar upp henne och kameran för att fota oss uppefrån. Lilla Tim sitter inne i traktorn jätte glad med sin pappa under tiden. Det var ju bara spontat och enkelt. Det låter konstigt men den stunden tänker jag ofta på. Hur enkelt och okomplicerat livet kan vara.
Vi får boka ett nytt datum för lamm middagen hemma hos oss. Ett datum efter passion för mat mässan är nog bra. Kanske får vi lite inspo där i från eller några intressanta kryddblandningar mm.
Ha det bäst och hälsa familjen ♥
Kram Carola
Ja – livet är enkelt och gott – oftast. Visst är familjen i Skåne en fin förebild för många av oss som gör livet krångligt i onödan. Jag ser så mycket fram emot mässan – vi hittar lite lammkött efter den dagen 😉
Tack för ditt ärliga inlägg. Visst kan datavärlden kännas påfrestande och platt ibland, aldrig har väl människor haft det så välstädat som på just den bilden som visas 😉 eller har det bästa livet. Lite som ”den som har visat sig mest när dom dör har levt” Jag kan ibland känna att det är en galen värld där ute. Och ändå sitter jag själv med bloggar och skriver för glatta livet. För mig har det aldrig varit viktigt med kommentarer utan jag ser det som en dagbok där andra kanske kan inspireras lite av det jag gjort. Och gör man inte det är det bra med 🙂
Jag som är en kontrollmänniska har lovat mig själv att INTE sätta krav här. Det som kommer kommer av sig själv, blir det fel i stavningen eller ointressant så är det så just då. Men visst älskar jag att se vackra, livsglädjande och inspirerande bilder på andras bloggar. Jag läser väldigt lite får jag nog erkänna men tittar desto mer på vad som händer på bilden.
Det du skriver är så ärligt och sant… Jag får verkligen en extra tankestund idag och det tackar jag för.
Önskar dig en härlig vecka,
Varm Hälsning
Linda
Ja du Linda. Visst är det en galen värld vi lever i och visst, det är verkligen så att jag oxå inspireras av vad andra skriver och visar. Det är väl lite som ett inredningsmagasin där man kan läsa om spännande saker och projekt, resor och mat. Det är just mat- inredning- och reseskildrare som jag gillar att följa på bloggar och instagram. De ger mej inspiration.
Jag tror dock att jag har kommit in i en ny fas i världen med sociala medier – fram till nu har jag följt väldigt många och på facebook har jag tillåtit att jag kan se allas inlägg – fast 90% av inläggen har varit väldigt ointressanta för mej. Nu stänger jag av alla som delar för mycket ”skräp” så jag slipper se allt det. Nu har jag bara öppet för det som geniunt intresserar mej.
Det är till och med så att jag har stängt av de bloggar som jag följer – då kan jag gå in och läsa när jag har lust och tid och inte när jag får ett meddelande om att något har hänt på bloggen.
Härligt med din kommentar – tack!
Du har alldeles rätt Jocke. Man stressar upp sig för saker som inte alls är viktiga och jag kan bara gå till mig själv. Jag måste arbeta med att för att komma bort från det tänket. Hur många har egentligen det där perfekta livet? Ingen troligtvis. Alla har något som de inte vill dela med sig av eftersom det kan bidra till känslan av att inte var perfekt.
Jag kan bara se på många ungdomar som har någon form av it-stress. De ska finnas på både FB och Insta (även om Insta tar över för närvarande), ständigt vara tillgängliga via mobilen. Det finns ungdomar som blir vansinniga om de inte får ha sin telefon och det är just dem som måste lära sig att dra ner på mobilanvändandet eller dyl.
Att koppla av utan måsten är underbart och vi måste lära oss att bli bättre på det, annars känns det som om det kommer gå utför alldeles för snabbt.
Kul att du läste och kommenterade. Visst är det lite läskigt när man tänker på det – och visst, man är där själv också. Men förhoppningsvis genom att vara medveten så skall det inte behöva ta överhand. Kanske ska man som man gjorde förr när det var fest – ställa vapnen på farstubron – men nu är vapnen mobilen istället. Lämna den i dörren i ett litet låst skåp som får öppnas när du går hem efter gemenskapen 🙂 Kram!